Sastrow

Om memoarerna

1595, vid 75 års ålder, skrev Bartholomäus Sastrow sina memoarer. Han använde sig av flera olika källmaterial. Allt från egna anteckningar och brev, officiella dokument som han hade tillgång till som notarie, krönikor som exempelvis Johann Berckmanns Stralsundskrönika och biografin om sin företrädare, borgmästare Franz Wessel. Upplägget var inspirerat av Johannes Sleidanus historia som publicerades 1545–56. Bartholomäus har inte själv skrivit texten utan det är gjort av en skrivare. Originalmanuskriptet är alltså inte i hans handstil men jämförande tester tyder på att han själv lagt till anteckningar och rättelser till den färdiga texten.

Memoarerna är ursprungligen i fyra delar. Den sista delen som handlar om hans tid i Stralsund finns inte kvar. Det spekuleras i att den inte hann bli färdig eller att den förstördes för att den blev för privat. Boken var inte tänkt för en bred allmänhet utan mer som en privat krönika för familjen. Det var först långt senare, i början av 1800-talet, som man insåg verkets stora historiska värde och publicerade det för en större publik.

Även om boken innehåller text från många latinska dokument är den inte skriven på latin som annars var normalt för den tidens humanistiska skrifter. Den skrevs inte heller på pommersk lågtyska som Johannes Bugenhagen använt sig av när han översatte Bibeln 50 år tidigare. Barthololmäus använde i stället en tidig form av ny högtyska, kanzleisprache, som var vanlig i de kejserliga och regionala domstolarna.

Självbiografin är ett viktigt bidrag till 1500-talets självbiografiska prosa. De många inklippta juridiska dokumenten är viktiga källor för imperiets historia. Det finns dock stora luckor i berättelsen när det kommer till den samtida historien. Bartholomäus berättar i första hand utifrån sin egen person och vad han själv personligen upplevt.

Originalmanuskriptet tillhör Stralsunds stadsarkiv. Vill man titta på det finns det på Kulturhistoriska museet i Stralsund. Översättaren Gottlieb Mohnike publicerade en utgåva i tre volymer 1823-24 som idag anses som den mest kompletta. Den engelska utgåvan har titeln: ”Being the Memoirs of a German Burgomaster” och är översatt av Albert D. Vandam. Den utkom 1902 och ligger till grund för den svenska översättningen på de här sidorna.