Sastrow

Om självbiografin

1595, vid 75 års ålder, skrev Bartholomäus Sastrow sin självbiografi. Han använde sig av flera olika källmaterial. Allt från egna anteckningar och brev, officiella dokument som han hade tillgång till som notarie, krönikor som exempelvis Johann Berckmanns Stralsundskrönika och biografin om sin företrädare, borgmästare Franz Wessel. Upplägget var inspirerat av Johannes Sleidanus historia som publicerades 1545–56. Bartholomäus har inte själv skrivit texten utan det är gjort av en skrivare. Originalmanuskriptet är alltså inte i hans handstil men jämförande tester tyder på att han själv lagt till anteckningar och rättelser till den färdiga texten.

Biografin är ursprungligen i fyra delar. Den sista delen som handlar om hans tid i Stralsund finns inte kvar. Det spekuleras i att den inte hann bli färdig eller att den förstördes för att den blev för privat. Boken var aldrig tänkt att bli personlig. Det märker man på den stora frånvaron av familjebeskrivningar. Sastrow nämner knappt sin fru annat än att han gifte sig henne och uppger inte ens sina barns födelsedatum.

Även om boken innehåller text från många latinska dokument är den inte skriven på latin som annars var normalt för den tidens humanistiska skrifter. Den skrevs inte heller på pommersk lågtyska som Johannes Bugenhagen använt sig av när han översatte Bibeln 50 år tidigare. Barthololmäus använde istället en tidig form av ny högtyska ”kanzleisprache” som var vanlig i de kejserliga och kommunala domstolarna.

Självbiografin är ett viktigt bidrag till 1500-talets självbiografiska prosa. De många inklippta juridiska dokumenten är viktiga källor för imperiets historia. Det finns dock stora luckor i berättelsen när det kommer till samtidshistorien. Bartholomäus berättar i första hand utifrån sin egen person och vad han själv personligen upplevt.

Originalmanuskriptet tillhör Stralsunds stadsarkiv och finns på Kulturhistoriska Museumet i Stralsund. Översättaren Gottlieb Mohnike publicerade en utgåva i tre volymer 1823-24 som idag ses som den mest kompletta upplagan. Den engelska utgåvan har titeln: ”Being the memoirs of a German burgomaster” och är översatt av Albert D. Vandam. Den utkom 1902 och ligger till grund för den svenska översättningen på de här sidorna.