Sastrow

Rollspelet Kungariket

I sina memoarer berättar Bartholomäus om hur han genom lottdragning blev vald till kung i ett rollspel kallat ”Kungariket”. Under 1500-talet var det en populär tradition i Rhenområdet. Dn grupp vänner gick samman och bildade ett hov där man på ett lekfullt sätt skojade om makthavarna och deras ritualer.

Hur gick det till?

Vid Trettondagen samlades man till fest och lottade ut roller: kung, marskalk, hovmästare, skänk och framför allt narren, som var oumbärlig. Alla bidrog till kostnaderna, utom narren, som betalade med sina skämt och galna upptåg.

Traditionen fortsatte under veckorna fram till fastan. På söndagskvällarna kunde flera ”kungariken” vara igång samtidigt. Utklädda grupper gick då från hus till hus, ofta åtföljda av musik. Varje värd var skyldig att bjuda på minst tre danser och en stunds gästfrihet innan sällskapet drog vidare. Man knackade inte på hos vem som helst, utan besökte bara hushåll som också var med i leken. Det blev en kedja av fester som band samman staden.

På fettisdagen, sista dagen innan fastan, nådde festligheterna sin kulmen. Då hölls de största och mest utsvävande festerna. Det kallades även för karneval. När fastan sen inleddes på askonsdagen var festen över.

Masker och anonymitet

Masker och utklädnader var avgörande för leken. Ansiktet doldes ofta helt och många förvrängde sina röster för att inte bli avslöjade. En oskriven regel var att man inte skulle säga vem man var, själva nöjet låg i anonymiteten. Det förklarar den historia som Sastrow återger, där ett gift par först dansar tillsammans utan att känna igen varandra och senare råkar vara otrogna med varandra i tron att de funnit en hemlig älskare.

Symbolik och betydelse

Trettondagskungariket och karnevalen var mer än bara nöjen. De fungerade som en satir över hovens högtidliga ceremonier men också som en social ventil där samhällshierarkier tillfälligt pausades och roller kastades om. Det var en tid av skratt, utsvävningar och gränsöverskridande.