Bartholomäus Sastrow

Bartholomäus var en tysk tjänsteman, notarie och borgmästare i Stralsund. När han var 75 år gammal, skrev han en självbiografi som etablerat sig som en kulturellt och historiskt viktig beskrivning av 1500-talet i norra Tyskland.

Uppväxt, föräldrar och familj

Bartholomäus far var köpmannen och tyghandlaren Nikolaus Sastrow (född 1488). Hans mor var Anna Katharina Smiterlow, dotter till Bartholomäus Smiterlow och Magdalena Quant. Anna Katharina var även brorsdotter till Nikolaus Smiterlow som var borgmästare i Stralsund. Bartholomäus farfar hette Johannes och var arrendator i Quillow men på grund av en konflikt med familjen Horn flyttade han till Greifswald 1487. Han mördades 1494 i ett bakhåll på väg hem från ett dop.

Bartholomäus föddes på Lange Straße 54 i Greifswald tisdagen den 21 augusti 1520 och var tredje barnet av åtta. Hans fyra yngre systrar och mor dog i en epidemi under 1549 och 1550. Hans äldsta syster Anna (1516–1594) gifte sig med Peter Frubose som var borgmästare i Greifswald. Hans äldre bror Johannes hade läst både teologi och juridik i Wittenberg och var även en erkänd poet men dog redan i 30 årsåldern i Acquapendante norr om Rom.

Pappa Nikolaus Sastrow tvingades fly från Greifswald 1523 när han råkade döda en respekterad medborgare i ett gräl om ett parti smör. Under en period var han på resande fot men bosatte sig sen i Stralsund. Vid samma tid gick borgmästare Nikolaus Smiterlow i frivillig exil från Stralsund på grund av en politisk konflikt. Smiterlow bosatte sig då hos sin brorsdotter i Greifswald och ägnade dagarna åt att undervisa Bartholomäus och hans äldre bror Johannes. Smiterlows protestantiska tro och strävan att motverka våld och konflikter gjorde stort intryck på Bartholomäus redan som ung.

Nikoloaus Smiterlow återvände till Stralsund 1527 och samtidigt flyttade hans brorsdotter dit med barnen för att återförena sig med sin man. Bartholomäus som nyligen börjat skolan blev kvar i Greifswald hos sin morfar fram till 1529. Reformationen hade nått Stralsund redan 1525 medan Greifswald blev protestantiskt först 1531. Familjen Sastrow blev därför troligen protestanter i samband med flytten till Stralsund.

Universitetsstudier

1538 kom Bartholomäus in på universitetet i Rostock. Där läste han i ungefär ett år och sen tog ett upphåll. 1541 återupptog han sina studier vid det nyöppnade universitetet i Greifswald. Där gick han en humanistisk utbildning med grundlig förankring i grekiska och latin men tvingades avbryta studierna på grund av oroligheter i Stralsund. En konflikt med borgmästaren i Lübeck, Jürgen Wullenwever, hade lett till att hans far och Nikolaus Smiterlow satts i husarrest. Den förlorade inkomsten ledde till ekonomiska problem för familjen.

Karriär

1542 behövde familjens inkomster utökas så Bartholomäus och hans bror Johannes gav sig iväg på en resa. De gjorde resan både av äventyrslusta men även på begäran av deras far. De red till Speyer, via Wittenberg, Leipzig och Frankfurt. I Speyer fanns den kejserliga kammarrätten och där hoppades de kunna påskynda en rättegång som väntade mot deras far. Domstolen visade sig dock vara obemannad. Rekommenderad av Martin Luther och Philipp Melanchton fick Bartholomäus istället tjänst som kontorist och 1544 tilldelades han diplom som notarie i det heliga romerska riket. Trots att han var lutheran utsågs han 1545 till tjänsteman hos Johanniterorden i Nieder-Weisel, under befälhavare Christoph von Löwenstein.

Johannes fick tjänst hos en kardinal i Italien men dog i Acquapendante 1545. Bartholomäus reste dit för att avsluta broderns affärer och misstänkte att Johannes död förmodligen hade samband med att han var protestant. Han led mycket av värmen i Rom och var orolig att bli upptäckt som protestant av inkvisitionen. Bartholomäus lämnade därför snart Italien trots att han erbjudits en bra tjänst. Resan hem var riskfylld. Han och en kompanjon från Lübeck reste först till Innsbruck förklädda till italienare och fick hela tiden undvika att prata tyska. De var oroliga att de skulle gripas av de soldater påven skickat ut för att hjälpa kejsar Karl V i kampen mot det Schmalkaldiska förbundet. I Innsbruck bytte de tillbaka till sina vanliga kläder, denna gång för att undvika att bli attackerade av tyska protestanter.

Vid hemkomsten fick Sastrow arbete i Wolgast för hertigarna av Pommern, Filip I och Barnim XI. Han var en av de pommerska representanter som sökte försoning med kejsar Karl V och deltog även i diplomatiska resor till Böhmen, Sachsen och Augsburgs riksdag 1547-48. Han utnämndes till Pommerns chargé vid den kejserliga kammarrätten i Speyer 1548. Domstolen var då åter bemannad efter flera år av avstängning och den här gången kunde han driva sin fars fall med framgång. Medan han var i Speyer åkte han på flera resor, bland annat till kosmografen Sebastian Münster i Basel.

Missnöjd med hovbyråkratin lämnade han sin tjänst hos hertigarna och blev istället notarie vid den kejserliga kammarrätten 1552. Men efter några år återvände han till Greifswald och flyttade sen till Stralsund 1555. Där stöttade han borgmästaren Nikolaus Gentzkow i att utveckla nya regler för skolor, kyrkor och stadslagstiftningen. 1562 valdes han in i stadsfullmäktige och 1578 blev han borgmästare i Stralsund. Den positionen hade han till sin död 1603. Hans mandatperiod präglades av ett antal politiska och religiösa konflikter och hans orubbliga sätt gav honom många fiender.

Självbiografin

1595 skrev Sastrow sin självbiografi, ”En tysk borgmästares memoarer”, som än idag anses vara ett viktigt bidrag till 1500-talets historia om det Tysk-romerska riket.

Den egna familjen

Bartholomäus gifte sig två gånger. Första gången var 1551 med sin svägerska Catharina Frubose. Tillsammans fick de tre barn.

  • Johannes (1552-1593)
  • Katharina (född 1553)
  • Amnestia (1556-1623)

Catharina dör den 9 januari 1598, det år hon skulle fyllt sjuttio. Bara en månad efter gifter Bartholomäus om sig med Anna Haseneier som var hustruns piga. Bartholomäus själv dör fem år senare den 7 februari 1603 i Stralsund.