Riddare i Johanniterordern
Riddare i Johanniterordern

Riddarna på Rhodos

Riddarna på Rhodos, även kända som Johanniterorden eller Hospitallerorden, var en medeltida kristen riddarorden som ursprungligen grundades på 1000-talet för att skydda och vårda pilgrimer i det heliga landet. När korsfararna år 1187 förlorade Jerusalem flyttade orden sitt högkvarter till Rhodos där de blev kända som ”Riddarna på Rhodos”.

På Rhodos byggde de upp en stark militär och marin närvaro för att försvara ön mot muslimska angrepp, särskilt från det osmanska riket. De utvecklade avancerade befästningar och gjorde Rhodos till en viktig strategisk punkt i Medelhavet. Riddarna styrde ön som en självständig stat och finansierade sin verksamhet genom handel, sjöröveri och inkomster från sina egendomar runt om i Europa.

År 1522 belägrades Rhodos av osmanerna under Süleyman den store. Trots ett tappert försvar tvingades riddarna till slut kapitulera efter en sex månader lång kamp. De fick lämna ön med heder och flyttade 1530 till Malta, där de blev kända som Malteserorden.

Johanniterorden finns fortfarande kvar och är idag en av världens största hjälporganisationer. De är representerade i FN som en stat utan land, utfärdar egna pass och har diplomatiska förbindelser med över hundra länder.

Riddare Christopher von Löwenstein

Christopher von Löwenstein var en av riddarna som slogs mot Süleyman och osmanerna. Han blev senare förvaltare vid Johanniterorden för Nedre och Övre Tyskland där han kom att leva ett rikt och utsvävande liv. Bartholomäus Sastrow fick tjänst som skrivare hos honom i juli 1545 och stannade där till februari året därpå. En kort men händelserik tid som han målande beskriver i sina memoarer under rubriken ”Ett stort överflöd hos en förvaltare vid Johanniterorden”.