Rollspelet Kungariket
I sina memoarer berättar Bartholomäus Sastrow hur han genom lottdragning blev vald till kung i ett så kallat ”trettondagskungarike”. Under 1500-talet var det en populär tradition i Rhenområdet, där en grupp vänner förvandlades till hov och man på ett lekfullt sätt skojade om makthavarna och deras ritualer.
Hur gick det till?
Vid Trettondagen (6 januari) samlades man till fest och lottade ut roller: kung, marskalk, hovmästare, skänk och framför allt narren, som var oumbärlig. Alla bidrog till kostnaderna, utom narren, som betalade med sina skämt och galna upptåg. Själva ”regeringstiden” var kort. Den som blivit kung hade rollen bara för en kväll, eller några timmar, och nästa gång drogs nya roller.
Traditionen fortsatte under veckorna fram till fastan. På söndagskvällarna kunde flera ”kungariken” vara igång samtidigt. Maskerade grupper gick från hus till hus, ofta åtföljda av musik. Varje värd var skyldig att bjuda på minst tre danser och en stunds gästfrihet innan sällskapet drog vidare. Man knackade inte på hos vem som helst, utan besökte bara hushåll som också var med i leken. På så sätt bildades en hel kedja av fester som band samman staden.
Masker och anonymitet
Masker och utklädnader var avgörande för leken. Ansiktet doldes ofta helt och många förvrängde sina röster för att inte bli avslöjade. En oskriven regel var att man inte skulle säga vem man var, själva nöjet låg i anonymiteten. Det förklarar den historia som Sastrow återger, där ett gift par först dansar tillsammans utan att känna igen varandra och senare råkar vara otrogna med varandra i tron att de funnit en hemlig älskare.
En tidslinje över kungariketiden
- Trettondagen (6 januari): Festen inleds med den första lottdragningen.
- Följande söndagar fram till fastan: Maskerade sällskap går från hov till hov, med musik och dans.
- Fastlagen (fettisdagen): Kulmen, med de största och mest utsvävande festerna. Kallas även för karneval.
- Askonsdagen: Fastan inleds och festen är över.
Symbolik och betydelse
Trettondagskungariket och karnevalen var mer än bara nöjen. De fungerade som en satir över hovens högtidliga ceremonier men också som en social ventil där samhällshierarkier tillfälligt bröts ner och roller kastades om. Det var en tid av skratt, utsvävningar och gränsöverskridande. En lekfull värld som snart stängdes igen när fastan började.
För Sastrow blev hans egen tid som ”kung” kort och dyrköpt, men för oss ger hans berättelse en levande inblick i en av de mest färgstarka traditionerna i det tidigmoderna Tyskland.
© sastrow.com