Sastrow

Den helige Andes sjukhus i Rom

En kort beskrivning av historiken bakom den helige Andes sjukhus i Rom – Ospedale di Santo Spirito in Sassia.

Schola Saxonum – 700-talet

På platsen där den helige Andes sjukhus ligger idag låg från början Schola Saxonum. Det var en välgörenhetsinstitution som skapades för att stötta anglosaxiska pilgrimer som besökte Rom, framför allt för att be vid aposteln Petrus grav. Schola Saxonum grundades omkring 727 efter Kristus av kung Ine av Wessex, en saxisk härskare från England. Där fanns ett härbärge och ett kapell tillägnat Santa Maria. Området omkring blev känt som ”saxarnas stad” eller Borgo.

Schola Saxonum, som ligger nära Sankt Peterskyrkan, drabbades tidigt av flera katastrofer, två stora bränder år 817 och 852 och muslimska plundrare år 846. Den återuppbyggdes av påven Leo IV (påve mellan 847-855) och blev då en del av den befästa Leoninstaden för att skydda Vatikanområdet.

Renovering och expansion – 1100-talet

I slutet av 1100-talet hade Schola Saxonum förfallit. Omkring 1198 beordrade påven Innocentius III att ett sjukhus skulle grundas för att ta hand om hittebarn, fattiga och sjuka. Han hade fått en vision genom en dröm om spädbarn som drunknade i Tibern. Han anförtrodde projektet till Guido de Montpellier, en fransk munk som hade grundat en liknande institution i Montpellier. Det här blev starten på Den helige Andes sjukhus.

Sjukhuset kom att ge skydd, medicinsk vård och stöd till utsatta grupper, inklusive föräldralösa barn, fattiga och pilgrimer. Det stöttades av påven och expanderade med filialer i andra städer.

Renässansens återuppbyggnad – 1400-talet

På 1400-talet hade sjukhuset återigen förfallit på grund av försummelse, bränder och plundringar. 1475 beordrade påven Sixtus IV en stor restaurering och byggde om hela komplexet från grunden. Han utökade med nya byggnader, inklusive Corsia Sistina, som var en stor sal för patienter. Liksom Innocentius III var hans mål att ta itu med problemet med barnamord genom att erbjuda en säker plats för övergivna spädbarn. Han grundade ett brödraskap för att förvalta sjukhuset och gav medlemmarna religiösa privilegier, som att välja biktfäder med rätt att ge fullständig syndaförlåtelse.

Det återuppbyggda komplexet var mycket pampigt och inkluderade en kyrka, ett klocktorn och fresker som avbildade dess historia. Sjukhuset var kopplat till den närliggande kyrkan Santo Spirito in Sassia, som blev en titelkyrka och senare Italiens helgedom för Guds barmhärtighet.

Senare utveckling – 1500-talet och framåt

Kyrkan och sjukhuset skadades igen under Roms skövling 1527. Mellan 1538 och 1545 återuppbyggdes kyrkan med renässansdetaljer och en enkel kyrksal med kapell och fina fresker. Sjukhuset fortsatte att vara en viktig medicinsk inrättning och tog varje år emot tusentals spädbarn, ofta genom en så kallad ”roterande låda” för anonyma avlämningar.

På 1600- och 1700-talen minskade sjukhusvården i Europa men den helige Andes sjukhus fortsatte vara betydelsefullt. På 1900-talet hade byggnaderna blivit opraktiska för modern vård och verksamheten flyttade in i andra, närliggande, byggnader. Det moderna Ospedale di Santo Spirito fortsätter idag sin medicinska tradition i de nya byggnaderna medan det historiska komplexet nu används som kongresscenter för evenemang, konferenser och utställningar.

Sedan 1994 är kyrkan Santo Spirito in Sassia kopplad till Santa Faustina Kowalskas uppenbarelser, med en stark polsk närvaro.

Läs mer om kyrkan Santo Spirito in Sassia på svenska Wikipedia.